MEDLING är ett sätt att lösa tvister som är lika gammalt som människan som samhällsvarelse. Man brukade be en erfaren, oberoende person, ofta lite äldre än de tvistande parterna, att sitta ner med dem på neutral mark och lyssna på deras sak, på deras önskemål, deras farhågor – emellanåt i enrum så att var och en av parterna kunde lämna förtroenden som ökade medlarens förståelse för hur problemet såg ut, och därmed i vilken riktning en lösning kunde ligga.
 

HUR GÖR MAN IDAG? 

Först kommer parterna och medlaren överens om hur och när medlingen ska ske och om medlarens ersättning, och fäster överenskommelsen i ett avtal.

Sedan träffar medlaren parterna för medlingssamtal. Det bör ske på neutral mark. Med tillgång till ett gemensamt sammanträdesrum och två eller flera mindre rum, ett för varje part. Efter ett inledande sammanträde där båda parter kort får redogöra för sin syn på saken, tala om var skon klämmer och redogöra för sina intressen i saken. Sedan brukar medlaren träffa parterna, en i taget, i enrum. 

Därefter kan medlaren tillsammans med parterna försöka ringa in de viktigaste frågorna och komma överens om viktiga fakta. Sedan kan medlaren, ofta i enrum, pröva om det finns finns element utanför dessa frågor och fakta som skulle kunna underlätta en lösning.

Ibland kan parterna hitta fram till en överenskommelse under en dags medling, men oftare gör medlaren och parterna bedömningen att det skulle behövas någon eller några dagars avbrott för att med större säkerhet kunna fortsätta mot en lösning.

Erfarenheten har visat att det ofta är bra att medlaren har en med-medlare
till sin hjälp – det brukar bl.a. leda till att förhandlingsfasen tar mindre tid i anspråk.

 

KOM IHÅG:

- Deltagandet i medlingen är alltid och hela tiden frivilligt, ingen part deltar i någon fas av medlingen mot sin vilja;

- Medlaren är där för att underlätta en överenskommelse, inte för att utvärdera parternas juridiska ställning;     - Det som parten berättar för medlaren stannar hos medlaren, så länge parten inte uttryckligen givit medlaren tillåtelse att ge motparten kännedom om saken;

- Den lösning som medlingen leder fram till är parternas, inte medlarens; medlaren kan visa parterna på tänkbara öppningar, men föreskriver inte en lösning.